festligt

Det här med förhållanden. Så svårt, men det borde vara lätt?

När man bestämmer sig för att bli tillsammans med någon så blir man ju det för att man vill dela sitt liv med den personen. "Jag kan inte leva utan hen".

men vad jag vill ha ut av ett förhållande är kärlek, lycka, glädje och allt annat fantastiskt.

Jag vill kunna prata om allt (ja alltså nästan, ni fattar) vara mig själv och känna mig älskad. Jag vill ge en himla massa, men då ska jag fan få lika mycket tillbaka. Jag vill att vi kompromissar och att inte bara den ena bestämmer, Jag vill att vi båda är lika delaktiga.

Blev så himla glad när jag för första gången insåg att det var jag och Andreas. Hans mamma frågade honom om en viktig sak som jag redan visste allt om. Han berättar saker för mig som är viktiga för honom och jag får veta först. Det här med att man är nummer 1, viktigaste personen.

ATT VILJA VARA MED VARANDRA, TYP HELA TIDEN. det är viktigt att säga hur mycket man tycker om den andra personen och hur viktig den är. uppskattning helt enkelt.

och att prata med varandra är också viktigt, typ superviktigt. fan det är inte lätt att prata med sig själv ju? blir svårt att veta hur den andra tycker då.