festligt

att göra slut. att bli singel. att vara otrogen. 

 

det här inlägget kan bli det mest spretiga kanske. jag vet inte. har inte försökt att skriva ner mina tankar än. dom är för många. så jävla stora. så jävla små. överallt och går inte att få tag i. får tag i en tanke men den förvandlas snabbt till en ny. eller så är det en tanke som ligger där och nöter och nöter.

 

först och främst. det var aldrig meningen att bli så här. tanken var verklingen inte att det skulle bli så här.

jag trodde förut att det skulle vara vi. han och jag. våren kom och allt jävlaskit hände. jag vaknade om natten och grät. grät i skolan. grät i maten som jag inte kunde äta. grät.

sen kom sommarn och vi åkte hem och han åkte bort. det var JAG som fick ta upp sen om allt det där var över sen. jag tror att svaret var något i stil med Mm.

så betryggande.

sommaren fortsatte men det gjorde även den där jävla känslan. känslan av att bli förådd. och känslan av att han nu verkade tycka att allt var bra, utan att jobba på det. 

skolan börjar och först känns allt bra. jag försöker att vara perfekt för annars kanske allting blir som i maj? jag handlar middagar, frukostar, lagar å lagar. försöker. skriver gulliga fina sms. säger jag älskar dig. i de bästa stunderna fick jag varje fall ett jag älskar dig tillbaka.

 

snart börjar jag känna att nej. nu får du fan också ge mig någonting. det var ju inte JAG som gjorde fel förut? Ändå är det jag som kämpar. kämpar kämpar kämpar.. Gråter. Skriker. Är arg. Dum. Elak. Säger dumma saker för att såra, men mest för att få en reaktion.

 

börjar tänka att det här kommer inte fungera. SÅ HÄR SKA DET JU INTE VARA? 
Nej ingenting är perfekt. Men NÅGONTING ska vara perfekt.

 

I new york frågor Madde mig vad jag egentligen tycker är BRA med honom. Och jag kan inte svara. jag har inget svar på vad som egentligen är BRA med min pojkvän. Efter att ha suttit å berättat om hans otrohet (ja, känslomässig otrohet va det) om hans inkompetens att berätta för mig att jag faktiskt betyder nåt, är någon viktig i hans närhet...så kunde jag inte komma på någonting bra. 

när jag skulle sätta ljus på kyrkogården på allahelgona följde han inte med. Han stannade hemma för att spela dota. men vad bryr väl han sig? han som inte ens frågade EN ENDA gång om den största sorgen som någonsin hänt mig. 

 

så sjukt ensamt. men så sjukt bra ibland! såklart. jag älskade honom. kanske älskar honom fortfarande. Jag har ingen aning. Men det kan inte vara vi. och det är så inihelvetes svårt att göra slut på någonting man älskar. och att göra slut på det genom att såra honom så som han en gång sårade mig. "Du fattar inte hur ledsen jag var i skolan idag, jag försökte va glad men kände mig bara ledsen".. sa han i söndags. jag kunde bara tänka att jo. jag vet. jag grät i skolan i 2 veckor. Jag grät innan jag gick in på min handledning. jag grät i datasalen. tangentbordet blev en liten sjö. jag skakade av gråten.

jag gråter idag också. På bussen till jobbet. på jobbet. efter jobbet. 

 

jag har KÄMPAT en hel höst med att få bekräftelse av min pojkvän. jag har mått så jävla..sämst.
jag orkar inte längre.

nu kommer jag må dåligt för det här. för det gör så himla ont. jag tänker på åre, tyresö, åland. hans fina familj och släkt. men jag måste faktiskt främst tänka på mig själv.

Under höstens gång nu köpte jag neurokan för att försöka må bra. jag hoppades så jävla innerligt på att tabletterna skulle hjälpa. snälla bli bättre bad jag och svalde en tablett. men ingenting förändrades.

och mathias kunde inte förstå varför jag behövde ta dom. MEN JAG MÅR DÅLIGT. jag gråter hela tiden. du ser mig inte hör mig inte, så jag måste ta dom. jag berättade och berättade. svalde piller efter piller. men sen orkade jag inte mer.

 

jag söp mig så in i helvetes full och hånglade med david.

 

jag träffade david i dag första gången själv. jag sa förlåt för att jag drog in dig i det här. det var inte tänkt att det skulle bli så här. på det här sättet. han sa att han tyckte det var jobbigt att ha blivit indragen. hans ex hade dumpat honom på ca samma sätt i somras. så han tyckte att jag var en idiot. men han var inte arg på mig. men tror han tyckte att det var jobbigt, för att hans ex dumpat honom på samma sätt. jaaja. 2becontinued på den fronten. ska nog ta hand om mig själv nu. orkar inte och VILL INTE hoppa in i nåt nytt. vet också att han (david) inte vill ha nåt.

 

jag måste försöka lära mig stå själv igen och det är väl svårast. men jag får vara beredd på att vackla i början. halka omkring på is ibland till å med. men sen står jag väl igen. och jag kommer att hitta någon som tycker att jag är värd att alltid STÅ UPP. 


imorgon åker jag till sthlm för att vara med på mänskliga rättighetermässan på torsdag. kram