festligt

för 3 år sen skrev jag hur glad jag var, hur fantastist livet var osv. jag kommer ihåg exakt vart jag satt och vad jag hade gjort och allt det där. Nu sitter jag här 3 år senare och känner samma sak. jag tror det är en kombination av att en bra sommar går mot sitt slut, hänga med en person man gillar extra mycket och att hösten troligtvis blir varm och ganska nice.

Igår när jag var på väg till södersjukhuset så gick jag av bussen från fridhemsplan lite tidigare för att få gå i solen. jag köpte en kaffe på fabrique och njöt av livet. typ.

Imorse vaknade jag av pussar och kramar. Det är läskigt att bli så glad av någon annan, blir bara rädd att han inte ska vilja ha mig. vad gör jag då?

Det är så svårt att försöka lita på vad han säger, speciellt när han vill vänta. 

kärlek alltså.. tro och tvivel