festligt

Under vecka som gått har jag tänkt så mycket på mina patienter. En patient med en tumör i hjärtat som åkte iväg till KS i början på veckan för operation och vi får ju inte reda på hur det har gått. Men jag hoppas att allt har gått precis som beräknat. Vi pratatde om hen imorse och för att inte avslöja vem det är så hade vi fått reda på genom medier om det hade gått riktigt illa..

Dagen innan denna patient åkte iväg till KS så kom det in en man som försökt ta sitt liv på ett hotellum. Att träffa honom, se honom, prata med honom så tätt inpå kändes så jävla overkligt. Innan han gick ifrån avdelningen klädde han på sig sin dyra kostym och frågade mig hur länge han egentligen behövde stanna på psyk, tills du mår bra och är frisk sa jag och hans ögon sa så mycket i den sekunden.

Mycket ska man få se tydligen och det gör mig nog till en lite starkare person.

Vi pratade idag på lunchen om vad vi ville göra om vi inte jobbade på 55an och jag svarade såklart att jag ville jobba med sjuka barn, ingen annan kunde tänka sig detta men förstod att jag skulle klara det. Att jag såg det positiva istället för det negativa.

om jag ändå kunde tänka så i mitt privatliv. fick även höra för några dagar sen att jag lätt skakar av mig saker  som händer. vet dockl inte hur jag ska tolka detta, bra eller dåligt?