festligt

När vi satt i bilen på väg tillbaka från Fraser Island och vi skojade om vilka hus vi skulle bo i. just där och då kändes det som om vi aldrig någonsin skulle åka hem igen. hela den resan kändes ganska mycket hela tiden faktiskt.

 

När jag ringde Ante flera månader efter vi gjort slut (fast fortfarande höll på och jag vägrade erkänna att jag fortf var kär i honom) och han var med sin nya tjej. Känslan av att vara utbytt..

 

När jag Cissi och Anders åkte till Linköping den där hösthelgen för 2 år sedan. När allt var perfekt och vi hade så jävla roligt hela hela helgen. När jag och Anders står mitt i lövhögen, kastar löv upp i luften och bara skrattar, skrattar och skrattar..

 

När vi satt på papa gallo och grät för att sånt inte ska ske.

 

När han gick på tunnelbanan efter han berättat att han hade flickvän och samtidigt ser jag Cissi och Adela komma ner för rulltrappan. Jag grät så jag inte kunde stå. Och den där gången då vi var på Fashing, han kollade mig i ögonen och sa "Förlåt Ida! jag menar verkligen det. jag ville aldrig göra dig ledsen".

 

När jag kollade på graviditetstestet, ringde Lisa och skrattade.. i flera minuter. Visste på riktigt inte vart jag skulle ta vägen.

 

När jag var med om mitt första hjärtstopp på jobbet. så fruktansvärt obehagligt och läskigt! När ett liv nästan nästan tar slut mitt framför ögonen på mig.

 

När jag fyllde 21 år och vi firade mig på Debaser, då Cissi köpte allas drinkar, då vi sjöng med i alla låtar, dansade, skrattade och hade så himla kul.

 

När Jag och Cissi blev av med våra väskor i Barcelona sommaren 2010. Dagen efter mådde jag så dåligt att jag bara ville åka hem. har aldrig någonsin känt sån ångest (som dock gick över efter några timmar).

 

När jag den där gången hemma hos Rikard  när jag blev så jävla sur på David, hade jag varit lite mer som Cissi hade jag slagit honom. Att få någon till tårar är typ det värsta som finns.

 

När Farmor dog på samma dag som Farfar och samma dag som min Fasters födelsedag.

 

När vi låg på Cissis golv i sköndal och tyckte att alla var tråkiga och inte orkade med stockholm längre. då vi beställde tågbilljetter i taxin och ringde robbban och sa att vi var på väg.

 

När jag äntligen vågade berätta vad jag kände för honom och han säger att det inte är det han vill. säger att han bara vill vara kompis och tycker att det vi har är jättebra. sen kommer hans mamma och säger att maten är klar och han tycker att det är självklart att jag ska äta middag med hans familj. vet fortf inte hur jag lyckades låtsas le resten av den kvällen..