Och från misslyckande till misslyckande, vi vänjer oss vid att aldrig komma förbi iscensättningen av de grova skisserna. Livet är bara ändlösa repetitioner av en föreställning som aldrig kommer äga rum
efter mitt förra peppande inlägg kollade jag på en film; my sisters keeper. den handlade om en familj och sen får den lilla (typ 5-åriga) dottern leukemi. så sjukt sorglig! grät och grät! När robert kom förbi för en kopp kaffe undrade han vad fan jag gjort eftersom jag hade mascara-sträck i hela ansiktet och såg väl allmänt söndergråten ut. haha! men det var skönt att gråta och efter det mådde jag bättre? så vill ni någon gång gråta så är det ett hett tips.
Kommentarer
Trackback
