festligt

det känns så jobbigt, hemskt och tråkigt när jag inser att jag inte vill vara kär. jag vill inte tycka om någon och jag vill inte bli kär. för allt det förändrar mig som person. Jag blir någon helt annan som jag inte känner igen.
det känns som om jag från första början bestämmer mig för att inte vilja ha, inte vilja känna. men det där funkar bara i början, när det gått för långt kan jag inte stålsätta mig längre.
jag visar mig som den där as sköna tjejen som bara glider runt och tycker att allt är fantastiskt. tar inget seriöst och jag gillar det. jag är en sån tjej. men inte jämnt..

jag vill ju faktiskt att det ska va som i filmerna, men det funkar ju inte riktigt så.